Karma strikes again!
Idag var det upp och hoppa och iväg till skolan som gällde. Måste ju hämta tillbaka mobilen! Men jag lyckades pallra mig up ur sängen, drog på mig ett par väldigt slitna leggins, vitt långt linne och en grå tight hoody. Detta kompletterades med min vita skidjacka och pappas grå donuthalsduk. Världens snyggaste look var det ju inte men jag skulle ju bara till skolan, byta om och sedan tillbaka hem. Eller det var de jag trodde...
Jag visste ju att vi skulle ha prov idag, i massage, men jag trodde vi skulle ha praktik innan och sedan ha provet efter lunch. Så var det ju inte, det var prov på morgonen och sedan studiebesök på Sturebadet. Oh no! Det var jag ju verkligen inte klädd för.
Det blev en kort dag, provet blev klart på två timmar, sedan var det lång lunch med mina potatisar på stan. Jag såg några grymt skygga kläder på ZARA men jag glömde fota, det får bli en annan dag. Måste tillägga att jag verkligen är på shoppinghumör och vill ha en masssssaaa grejjooor! Jag har inte shoppat på så länge att jag har riktig abstinens.
Vi åt lunch på Wayne's Coffee och jag tog ciabatta med tomat, mozzarella och pesto med en jättegod granatäppledricka. Fast den skulle varit godare med en skvätt vodka, neeej jag är inte alkoholist. Vi bubblade på om lite allt möjligt, Liva har fått jobb på en läkarmottagning och ska assistera plastikkirurger och hudläkare i sommar! Jag säger JÄTTEGRATTISS!!
Efter trevligt, men kort besök på Sturebadet tänkte jag att jag skulle promenera hem. Jag tog det lugnt, lyssnade på musik och brydde mig inte alls att linnet gled längre och längre upp mot skrevet medan jag gick. Ett par timmar senare nådde jag min dörr och låste upp, eller inte??? Dörren gick inte att öppna för någon jävel i min familj hade låst det också och idiot som jag är hade jag inte tagit med den idag. Jag var utelåst. Och mobilen höll på att ladda ur. Första halvtimmen tog jag det bara lugnt, lekte med mobilen och chattade lite med Emma som jag inte sett på evigheter. Sen dog mobilen... och ingen i familjen var påväg hem. Utan varken mobil eller musik tröttnade jag och bestämde mig för att sysselsätta mig, men jag orkade inte gå längre. Så jag tänkte att jag kunde klättra in genom balkongen. Jag visste att dörren för att sedan komma in i själva lägenheten skulle vara låst men där kunde jag i alla fall sitta och det var i solen. Med lite ansträngning lyckades jag häva mig in, fast det såg nog riktigt klumpigt ut. Jag tänkte på hur lätt det hade varit när man var liten och då var man ju mycket kortare. Pinsamt!
När jag väl var på balkongen insåg jag att det inte var så mycket roligare där. Fast där hade jag iaf katten att titta på genom fönstret, vi lekte minspel och jag sjöng för honom tills pappa kom hem och släppte in mig. Så det gick ju bra tillslut i alla fall!
